På bokmässan i Göteborg: lördag

Det är minsann inte lätt att sammanfatta intrycken från bokmässan. För även om tyngdpunkten i år låg på litteratur från Afrika, så fanns det hur mycket som helst annat att välja bland också. Urvalet måste alltså bli strängt personligt. Efter detta eländiga valresultat med  sverigedemokrater i riksdagen kändes det som att öppna en dörr och friska vindar stormade in över en; väsentliga diskussioner i vart och vartannat hörn; uppläsningar, föreläsningar...
Hur väljer man då? Ja rent praktiskt går det så till att man sätter sig ner med katalogerna, en med de seminarier som erbjuds och en med monterprogram mm. Sen gäller det att pussla ihop tiderna, för det är som sagt mycket att välja på. Lördagens monterprogram mellan 10 och 11 var  t ex 20 stycken: allt från Sticktips för stickälskare över Billy Butt signerar till Kvinnors dubbla roller i konflikter.  Ofta var det flera program jag hade velat välja men en del program återkom så man kunde lösa det så. Man formligen vadade i litteratur - en helt underbar upplevelse för en som älskar att läsa.

Det fanns en stor avdelning på mässan där man kunde lyssna till en mängd afrikanska författare, köpa böcker från många afrikanska länder . Även om det inte var möjligt att ta del av mer än några få, fick man i alla fall klart för sig att här finns en kontinent med en stor och växande litteratur. Till ens hjälp hade man också en bok: Afrika har ordet, där över 50 författare porträtteras.

Jag lyssnade till Nawal El Saadawi, som presenterade sin bok Den försvunna romanen. Den handlar om förtrycket mot en analfabetisk flicka som kämpar för att överleva. Saadawi, som skildrar förhållanden i Egypten, började som läkare och har hela sitt liv kämpat ; bl a för ett förbud mot könsstympning. Förtrycket, menar hon är religiöst, - alla religioner är mot kvinnor - militärt och ekonomiskt. Kvinnor måste kämpa tillsammans. Gör vi inte det, förlorar vi.  Och kunskap är makt. Med kunskap kan vi organisera oss
Själv har hon levt som hon lär, suttit i fängelse och förföljts för sina åsikters skull. Men hon har också skrivit ett fyrtiotal böcker, varav flera finns på svenska. Den försvunna romanen ska jag absolut läsa!

Sen lyssnade jag på Hazrat Umar, som börjat som barnarbetare i ett tegelbruk i Pakistan och som nu organiserade slavarbetare i en fackförening. Barnen hade varit slavarbetare i generationer men 1990  började kampen för bättre förhållanden. Själv hade han fortsatt att arbeta på tegelbruket medan han gick på college och hans far hade också hjälpt honom. Någon frågade om hur översvämningarna påverkat människorna i Pakistan och plötsligt blev de tidningsartiklar jag läst så levade när Umar berättade om hur han upplevt dem.

En annan författare som  var intressant att lyssn till var somaliern Nuruddin Farah. Han är en manlig feminist, som skriver mycket om kvinnor. Han skriver på engelska: när han började skriva hade Somalia inget skriftspråk ; det fick man 1972. Då övergick han till att skriva på somaliska, men censurerades och gick tillbaka till engelskan.  Både Adams revben och Maps (som skildrar hur kolonialmakterna drog upp afrikas gränser med en linjal utan nån hänsyn till befolkningarna i de de olika områdena) verkar intressanta.

Mellan alla dessa föredrag gick jag runt bland alla människor, bläddrade i böcker: kollade in läsplattor ( det är nog nåt för prylnörden B men nej då, än så länge håller jag mig till boken); dataprogram om hur man gör en egen fotobok (kul: det kommer jag att använda) mm mm

Totalt fullproppad med litteratur och annat gick vi sen på Babel på Stadsteatern. Makalöst bra föreställning. Om nån är intresserad finns det en bra recension i dagens Sv D

Jag återkommer om bokmässans sista dag i morgon!