Ja två dar efter då. Men jag tycker det känns tungt och har svårt att komma igen. Blotta tanken på ytterligare fyra år av privatiseringar, utförsäljning av våra gemensamma värden - både materiella och andliga - , utförsäkring av svårt sjuka; utbyggnad av kärnkraft, när man inte vet hur man ska klara av slutförvaringen... man kan rabbla upp en hel katalog av negativa effekter av den här eländiga valutgången. Och till råga på rasister i riksdagen...
Jag tror det var Karl Vennberg som sa (efter nån annan vänsterförlust) att utgången av det här beror på hur vänstern hanterar sin besvikelse. Ska vi ha ett solidariskt samhälle eller inte? Det är ju helt klart att de ideologiska frågorna inte kommit fram i debatten - av rädsla för att förlora mittenröster. Dom har man ju i alla fall förlorat nu. Om inte socialdemokraterna kan gripa initiativet i debatten utan hela tiden haltar efter och försöka haka på alliansen går det åt fanders igen. Det var rätt intressant att höra Ilja Batjljan och Nalin Pecgul ge sin version i går i TV. Batjljan - det är han med det snillrika förslaget om butler i tunnelbanan - tyckte att de förlorat på att vilja öka fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Nalin Pecgul talade om den ökade fattigdomsklyftan och om över 250 000 barn (minns inte exakt siffran) i Stockholm som for illa pga av den.
Så nog finns det anledning att gå till botten med vilka frågor som är väsentliga och komma med konkreta förslag till lösningar Både Vänsterparti och Miljöparti har mycket att komma med där. Det är bara att hoppas att det rödgröna samarbetet fortsätter. Det är en förutsättning för ett nytänk (hemska ord)
I Stockholms kommun kom inga rasister in. Väl ett gott betyg åt stan och samarbetsklimatet här. Men det kan bli bättre. Och där borde skolan kunna förbättras betydligt. De områden som har större problem än andra borde få större del av samhällets resurser. Det är viktigt med samarbete mellan olika sorters skolor, för fördomarna är stora från båda håll. Jag minns att när vi hade besökare till Tensta gymmnasium där jag jobbade mina sista 20 år som lärare så blev folk förvånade över att det inte fanns något klotter och att stämningen i skolan var vänlig och lågmäld. Det är också viktigt att utmärka bra förortsskolor på olika sätt. Alla elever och inte bara elever från Danderyd och Bromma bör få vara stolta över sin skola.
Den bästa klass jag haft under mina många år som lärare var en Tenstaklass. Ungefär hälften hade invandrarbakgrund och debattens vågor gick ibland höga och det hettade till alltemellanåt. Då brukade David resa på sig och förkunna: - Men kom ihåg att vi är vänner! Det följdes av ett förlösande skratt och sen jobbade klassen vidare i all vänskaplighet.
För ett par månader sen mötte jag en av flickorna från just den klassen på barnteater - jag med Julia och hon med sina tre små flickor. Nu arbetade hon som läkare på Huddinge sjukhus, sa hon. Familjen, som var välutbildad, kom hit från Chile efter att Alliende störtats. Inte så konstigt att dottern blev läkare.
Skolan är en klassfråga. Och alltså bör elever från fattiga familjer få mycket stöd. Alla är vi olika och har olika förutsättningar. Om man inte hanterar det här på ett klokt sätt kommer segregationen att öka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar