För länge sen, i början av min yrkesverksamhet som lärare i svenska hände det att man gav eleverna ett uppsatsämne som hette En människa som jag beundrar. Ämnesrubriceringarna ändrades med tiden och glansen kring de egna idolerna falnade likaså. Fast det finns dock en del människor vars verksamhet är sådan att man gärna vill förmedla sin aktning för både verksamheten och personen bakom den En sån person är pianisten och dirigenten Daniel Barenboim. För något år sedan visades i Tv en film om hans skapelse, orkestern Westöstlicher Diwan Det är en orkester som består av unga israeler och palestinier och syftet har varit att genom musik bidra till förståelsen mellan israeler och palestinier. Barenboim har själv uttryckt det så här: "Den (orkestern) har mycket smickrande kallats för ett fredsprojekt. Det är den inte. Den kommer inte att leda till fred, vare sig man spelar bra eller mindre bra. Den skapades som ett projekt mot okunnighet ...Jag försöker inte omvända de arabiska medlemmarna i orkestern till att omfatta en israelisk ståndpunkt och jag försöker inte övertyga israelerna om den arabiska synpunkten. men jag vill ...skapa en plattform där båda sidor kan ha olika åsikter utan att ta till kniven"
På Barenboims utmärkta hemsida kan man läsa om hur idén om orkestern kom till. Av en slump stötte Barenboim ihop med den palestinske författaren och professorn vid Columbiauniversitet Edward Said i en hotellobby i London och de visade sig ha en likartad syn på ett framtida samarbete mellan Israel och Palestina. Det tog två år att organisera orkestern Talangfulla ungdomar mellan 14 och 25 från Egypten, Syrien,Libanon, Tunisien och Israel samlades i Weimar för en första workshop, som sedan kom att utgöra grunden till orkesten I början var samarbetet ingalunda friktionsfritt, men efter att ha coachats av medlemmar i berlinfilharmonikerna, Chicagos symfoniorkester och Staatskapelle Berlin, samt efter ett antal nattliga debatter med Said och Barenboim spelade man tillsammans utan problem. Numera är orkestern stationerad i Sevilla, varifrån man gör turneer.
För en vecka sen fick Daniel Barenboim Västfalens fredspris som delades ut i rådhuset i Münster. När Barenboim tackade för priset nämnde han också de svårighter som fanns i början när orkestern grundades. Oenigheterna var stora mellan kontrahenterna. Men sen sa han, så stämmer man orkestern och plötsligt spelar alla samma a...
Påminner mig om min skiva Musikbussen(?) som jag lyssnade på när jag var liten. Tvillingarna Knips och Knops gömmer sig i bastrumman har jag för mig. Alla spelar vad den vill från början men efter ett litet tag spelar faktiskt alla samma låt och ljuv musik uppstår.
SvaraRadera