fredag 12 november 2010

Nya världar, men mest gamla

Jag har flytt från kylan hemma till värmen på biblioteket. Sen flera veckor håller man på och reparerar vårt hus och alla klagar över kylan utom några få lyckostar som har lyxen att ha över 20 grader hemma, medan vi andra huttrar i 18 – 19 grader.
Jag trivs här – inte bara för att det är behagligt varmt. Jag är som en Joakim von Anka – han dök i pengar, men vad är väl det mot att simma omkring omgiven av böcker!   Här finns hur många världar som helst att dyka ner i.  Att kunna läsa, att begripa att de här små krumelurerna kan ta dig vart du vill, utan att det kostar dig något annat än ansträngningen att förstå – det måste väl vara det största undret av alla. För har man väl begripit och börjat få ett flyt, så är man fast i en förtrollning som aldrig lämnar en.
Jag har ju undervisat i svenska och det är klart att av alla skolämnen är det basen. Är eleverna svaga i svenska är de i allmänhet svaga i allt annat också.  Därför borde det vara självklart att lärarna på låg-och mellanstadiet borde vara de bäst utbildade och därmed också högst betalda av alla.  Allt för många av mina gymnasieelever befann sig på mellanstadienivå när de började hos mig    Några har kunnat lyfta sig i håret och läsa i kapp. Men många många blev efter trots att de slet. Har man aldrig upplevt att det är kul att läsa läser man långsamt. Och förstår lite. Konstigt nog är det så att ju snabbare man läser, ju mer förstår man av textens innehåll.  Hjärnan är fantastisk på att sovra väsentligheter. 
Många av mina elever var invandrare och hade problem med svenskan. Men var de vana att läsa från sitt hemland var det i allmänhet inga svårigheter att snabbt börja läsa på det främmande språket. De visste ju redan att de kunde läsa och hade kanske läst komplicerade texter på sina hemspråk.  Det gjorde också att de på de tre åren som gymnasieskolan innebar kunde klättra från ett G i svenska 2 (svenska som främmande språk) till ett VG eller ett MVG i slutbetyg.  Det kändes som ett under det också, men det var det ju inte.  Jag har en hel rad exempel på såna.  I en av de sista klasserna jag hade gick en flicka från Iran. När hon gått ut ettan så sa jag till henne att om hon inte satte igång att läsa  och läsa mycket (och då menade jag skönlitteratur, inte plugga) så skulle det här snälla G:et jag satte på henne halka ner till ett IG. – Jag vet att du är begåvad, sa jag, så gör något av din begåvning. Jag är rädd att jag sa det till ganska många elever och alldeles lögn var det ju inte. Alla är väl begåvade på nåt?
Hon lydde mitt råd, betygen bara steg och sen gick hon ut gymnasiet som den bästa forskareleven det året.  Jag vill visst inte påskina att det enbart var min förtjänst, men det är klart att jag som svensklärare gav henne en puff framåt i hennes studier.
En annan elev som jag minns var en pojke som gick i en specialklass. Där gick elever med många olika problem, sociala, kunskapsmässiga.  Vi hade inget skolbibliotek i det annex där vi var inrymda. Så en gång i veckan tog jag klassen med mig och åkte till huvudskolans bibliotek, där eleverna fick låna nya böcker. De flesta försökte hitta böcker med så få sidor som möjligt. Det var det viktigaste. För de måste ju läsa boken också.  Men en av pojkarna lånade fem, sex tjocka böcker varje gång. Första gången var jag häpen. –Hur kommer det sig att du tycker så mycket om att läsa? sa jag. _ Jo, sa han, jag var så bråkig förut och läste ingenting så min förra lärare sa att jag behövde inte göra något annat på ett helt år än att läsa böcker. Och det gjorde jag. Och nu tycker jag det är jättekul. 
Jag tyckte det var ett ovanligt pedagogiskt grepp. Men på honom fungerade det. Sen flyttades han också över till normalklass. Hans lärare fanns inte kvar på skolan, annars hade det varit roligt att höra hur han gått tillväga. För så enkelt är det inte att man bara säger: läs!  Han måste ha haft många och roliga diskussioner med pojken innan denne  blev fast och läraren såg att  pojken förstod vad han läste och att metoden fungerade. Det här är ganska många år sen nu och jag har alltid undrat vad som blev av pojken.

Nu får jag lämna det här varma härliga stället och åka hem. Men sen är det fredagsmatlag - trerättersmiddag är utlovad!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar