Jag tillbringade större delen av lördagen tillsammans med Julia, 6 år. Det är alltid uppfriskande och ens invanda begrepp ställs ofta på ända: nog så nyttigt för en mormor. Vi började dagen i Berwaldhallen, som hade öppet hus för barn. Man kunde pröva på olika sorters instrument efter att musikerna demonstrerat vad man kunde göra med dem. Vi började i källaren, där en del av slagverksektionen ställt upp sina instrument: en härlig samling av pukor och plåtar, marimbor, regn och klockspel mm mm. Julia blev mest förtjust i en tam: en stor (och vacker)historia från Kina med ett enormt ljud.
Tyvärr hade ingen av oss ätit någon lunch så det var svårt att uppbåda något intresse för stråk och harpa som vi gick till sen. Jag ska försöka hålla utkik efter den här dagen nästa år, så ska vi gå dit med fulla magar.
Det finns ett sånt utbud aktiviteter för barn i den här stan att man ibland har svårt att välja. Jag tycker det är viktigt att ta henne med på sånt som hon inte har upplevt förut: för det mesta faller det väl ut. Men frågar jag henne vad hon vill göra blir svaret oftast: -Jag vill åka hem till dig mormor. Eller möjligen - Jag vill gå till kulturhuset och måla. Alltså frågar jag inte utan säger: I dag ska vi göra det eller det. Jag måste ju också ha lite omväxling!
Vi åkte hem och innan vi börjat äta såg hon lite tvekande på mig och frågade: - Mormor, är jag muslin? _ Nej, sa jag, du är inte muslim. Muslim, det är nån som tror på en gud som heter allah. Detta föll på hälleberget. - Varför skulle du vara muslim? - Jo Katja säger det. Och då kan man inte äta...
Vad man inte kunde äta visste hon tydligen inte, så jag sa: -Muslimer äter inte fläskkött. Varför säger Katja att du är muslim? - Jo för hon bestämmer över mig. Hon bestämmer jämt. Nu hade vi hamnat från religionsfunderingar till demokratifrågor. Det var lite lättare. - Du får väl säga ifrån, sa jag. - Hon ska väl inte bestämma över dig. Nej, det höll hon ju med om.
Jag tänkte på det här samtalet när jag hörde ekonyheterna i dag från Malmö, där man diskuterade hur man skulle förklara för barn att det går omkring någon och skjuter ner invandrare. Några - vuxna - hade skaffat sig blonda peruker för att slippa visa att de hade svart hår. Att förklara det oförklarliga utan att förenkla- fast det måste man i alla fall- och utan att ljuga och utan att skapa fördomar är verkligen inte lätt. Eftersom jag märkte att Julia inte förstod vad en muslim var hade jag på tungan att fråga om hon kom ihåg den där tanten som hon trodde var ett spöke? Som tur var sa jag inget. I stället bytte jag ämne och frågade vem i klassen hon tyckte bäst om. Jo det var Katja. Varför fick jag inte riktigt kläm på. Gillar mitt barnbarn diktatorer?
Sen ägnade vi oss åt lunchen och lugnet spred sig över köksbordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar