Om finsk litteratur kan jag just ingenting. Jag har knappt läst något sen jag läste Väinö Linna för en massa år sen. Och om estnisk litteratur vet jag heller inget. Egentligen är det konstigt; detta ointresse för länder som ligger så nära. Maarja Talgres bok om sin pappa, motståndsmanen Leo läste jag dock med stort intresse och också fortsättningen som heter Leos dotter. I den beskriver hon sig själv som 10-årigt flyktingbarn från Estland. Hennes gravida mamma flydde 1944 och Maarja är född här. Hennes far Leo blev kvar och mördades av den sovjetiska säkerhetstjänsten. Namnet Stalin kom att förkroppsliga all den skräck hon kände inför sitt flyktingöde. "Stalin är med i alla mina mardrömmar. Stalin förföljer mig när jag är vaken också. Min mörkrädsla, all min svarta ensamhet heter Stalin. Stalin måste ha tagit min far och nu vill han ta oss också."
I går kväll träffade jag min bokcirkel. Vi är en grupp gamla arbetskamrater från Tensta; de flesta nu pensionerade, som diskuterar böcker. Vi hade läst Sofi Oksanens Utrensning som beskriver hur det vara att leva i det land Marja Taalgre och hennes mor flydde ifrån. Boken följer två kvinnoöden och vår diskussion kom att kretsa kring hur det var att leva i ett samhälle där allt var förljuget. Alla de normer vi själva omfattar; normer om hjälpsamhet, omtänksamhet, att hålla sina löften mm faller sönder i ett samhälle där människan är människans varg. I Utrensning kämpar människor för att överleva och det är ingen vacker bild. Händelserna i boken utspelar sig både under den sovjetiska ockupationen och efter murens fall. Mordet eller utrensningen om man så vill i slutet av boken är helt följdriktigt, även om det kommer totalt överraskande för läsaren. Och det fanns då ingen i vår grupp som tyckte att det var fel. Tvärtom.
Hur är det Brecht säger i Tolvskillingsoperan: Vi skulle ha varit goda i stället för att vara så råa
Men förhållandena är inte såna.
Ett ojämlikt samhälle får konsekvenser. Orättvisa odemokratiska maktförhållanden slår mot de svagare som ju inte heller är mer än människor och måste värja sig för att inte gå under. Bra litteratur, som den här boken, tydliggör den här problematiken
De flesta av våra flyktingar kommer från länder med odemokratiska maktförhållanden. Även om deras barn inte längre drömmer om Stalin har de väl andra monster med sig i sina drömmar. Nästa läspass för bokcirkeln kommer att handla om afrikansk litteratur. Så jag lär återkomma till det här ämnet igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar