Slarv

En stor del av mitt liv har jag kämpat med mitt slarv. Kämpat är förresten fel ord. Men det har varit besvärligt att vara slarvig. Jag har funderat på vad det kan bero på. När jag började skolan bodde jag i en liten by i Härjedalen och skolhuset låg precis bredvid vårt hus. Så om jag glömde något var det bara att springa ner och hämta det.
Fast jag vet inte... De här förklaringarna att allt bottnar i barndomen är troligen riktiga, men vid mina år borde man ju lärt sig en del sen dess i synnerhet som jag varit lärare och varit tvungen att passa tider och hålla reda på papper.
Men ibland hänger det med, slarvet. För två år sen fick jag ett vackert halsband i julklapp av min dotter. Vi var väl en tjugo personer vid julklappsutdelningen - det var främst barnen som fick julklappar - vi vuxna hade lottat och var och en fick två julklappar.
Jag la undan det vackra halsbandet. Nånstans. Dagen därpå kunde jag inte hitta det. Alla hjälpte till att leta: vi vände på allt som fanns, kröp under bord, skakade kuddar... Inget halsband. Till slut fick vi ge upp. Jag drog slutsatsen att det på något obegripligt sätt måste ha hamnat bland julklappspapperen och slängts. Jag skämdes ordentligt - det kändes inget vidare att slarva bort nåt man fått.

Häromdan skulle jag förnya mitt Friskiskort, så jag tog hissen ner för att gå över gatan och betala terminsavgiften för vårterminen. Precis när jag kom ner till bottenvåningen slog det mig att jag ju måste ha med mig kortet för att registrera köpet. Så jag tog hissen upp igen, stack ner handen i min handväska för att ta upp dörrnyckeln. I stället för nyckeln fick jag upp en silverkedja som jag stirrade på en lång stund utan att fatta något.
Två år efter att jag "tappat bort" halsbandet drar jag upp det ur min handväska som jag använt praktiskt taget varje dag i flera års tid.
Tydligen hade jag då på julafton för säkerhets skull lagt ner det i väskan för att det inte skulle komma bort. Det finns ett par små minifack som jag aldrig använder och tydligen hade halsbandet glidit in där. Fast egentligen tycker jag det är obegripligt att jag inte upptäckt det för länge sen. Jag har ju tömt facken och städat massor med gånger. Det kanske inte är slarvig jag är? Utan föga observant? Antagligen bådadera.