Ibland händer det så mycket så man har svårt att samla sig till ett ämne utan vimsar runt på alla möjliga.
I torsdags var det bokcirkeln där vi diskuterade Keith Richards självbiografi; i fredags hade vi ett matlag med (som vanligt höll jag på att säga) suverän mat, dvs fiskgryta; i lördags hade några i huset tagit initiativ till att bjuda in grannar från vårt ursprungliga matlag som flyttat från huset. Så det har varit mycket gott ätande och drickande och trevliga samtal på olika nivåer.
Vindrickande påverkar numera min sömn negativt och det gör väl inget om man sover lite taskigt en natt. Men blir det flera är det inget vidare. Så nu är det vita veckan som gäller. På lördag har vi sångdagen i huset och det ska bli riktigt spännande att se hur den funkar. Omkring 20 förväntansfulla kollektivister har anmält sig - de flesta damer i övre medelåldern. En enda kille och han kan bara vara med på eftermiddagen. Jag tycker faktiskt synd om män. Sjunga som är så kul. Men det verkar som om de har så stora krav på sig själva - man ska nästan vara halvproffs för att våga vara med. Det är dock några dagar kvar innan anmälningstiden går ut. Kanske det dyker upp nån mer.
Valberedningen i huset har samma problem. Bara kvinnor verkar det bli i kollektivhusstyrelsen. Fast föralldel, det har faktiskt varit med män i de senaste styrelserna. Kanske dyker det upp nån där också.
Jag skulle väl ha skrivit nåt om Keith Richards Livet. Från börjar var jag urentusiastisk. Boken är välskriven och det är intressant att läsa om hur man kan ta tillvara en passion (musiken) och utveckla den. Men sen, när passionen delades med droger; främst heroin, började mitt intresse dala och till slut blev det lite för mycket knark,namedropping och släktingar, katter och hundar. Jag tror man skulle ha strukit ner 200 sidor eller så.
Men jag vill i all fall inte ha boken oläst. Till dess positiva sidor hör att att språket bitvis är uppfriskande med många roliga inslag. Helst bör man nog läsa den på engelska. Översättaren verkar ha haft väldigt bråttom kunde vi konstatera när vi jämförde en del uttryck som lät lite konstiga på svenska.
Jag borde förstås kommit med lite exempel, men jag är alldeles utmattad när jag tänker på Keith Richards. Så ni får läsa själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar