I går hade vi vår sångdag i Rio. På Öland, på kör och orkesterlägret där, i somras hade jag träffat på Anko Ericson (som egentligen heter Annica, vilket hon vill bli kallad för) som bl a ledde oss som egentligen var där för att spela något instrument, men som ändå ville sjunga när tillfälle gavs.
I går var vi 15 damer i övre medelåldern de flesta av oss. Två sjöng i kör i vanliga fall. Men vi övriga var otränade och lät väl därefter. Det är dock förvånandsvärt vad man kan få upp rösten bara på en uppsjungning. På eftermiddagen klarade vi utan större svårighet att sjunga trestämt. Då hade också Steve tillstött efter sitt spinningpass, vilket var ett lyft.
En av de saker jag tänkte jag skulle göra när jag gick i pension och då skulle få mer tid (trodde jag) var att hitta en kör och börja sjunga där. Men så började jag spela i Sundbybergs stadsmusikanter och då krävdes det så mycket övande så jag la körplanerna på hyllan. Nu tycker jag dessutom att rösten blir alltmer urvattnad och färglös och jag är inte så säker på att jag har någon lust att öva upp den.
En gång i tiden hade vi en kör i huset som existerade ett par år. Jag var med i början, men hoppade av rätt snart i brist på tid. Och så gillade jag inte körledarn.
Vi får se om vi får igång en kör i huset igen. Då borde vi försöka få tag i några sångglada män som kan förstärka den. (Var nu dom finns)Den första förutsättningen, nämligen att Annica ville fortsätta med oss är ju uppfylld. Vi skulle kunna organisera det ungefär som vi gör med vårt linedansande; de gånger vi inte har tillgång till Annica kan vi ha stämrep på olika håll. Det skulle kunna fungera.
Jag trodde jag skulle kunna lägga in en länk från videon på min mobil så hade ni kunnat få ett smakprov. Bilderna är jättebra. Fast kören är alldeles tyst. Upptäckte när jag kommit hem att jag glömt sätta på ljudet vid inspelningen. Suck. Alltid lär man sig nåt nytt...
Blir det en fortsättning lovar jag att återkomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar