Hur kommer det sig att moderaterna utan egentligt motstånd från vänstern kan ta över alla deras honnörsord och till råga på allt kalla sig "Det nya arbetarpartiet"? Och varför är socialdemokraterna så förvirrade och splittrade och tappar väljare? Varför har nyliberalismen segrat över hela linjen just nu?
Om man läser Göran Greiders bok "Det måste finnas en väg ut ur det här samhället" kan man ta del av en marxistisk förklaring som känns uppfriskande. Jag hoppas att den får många läsare. Det är den värd!
Greider menar att industriarbetarklassens minskning "med all sannolikhet är den helt avgörande förklaringen till att vänsterenergierna från och med någon tidpunkt på 70-talet kom att slockna." (s.89)Den organiserade arbetarklassen hade varit oerhört framgångsrik fram till slutet av sextiotalet och skillnaden mellan lön och kapital minskade. Sen vände det.
Kapitalismens kriser är överproduktionskriser ; hjulen snurrar fortare och fortare och till slut är behovet mättat och man måste hitta på något nytt för att få avsättning för det hopade kapitalet. Banker och finansmarknaden kan vara en räddning: till slut lånar man ut pengar till vilket pris som helst, som t ex till bostäder åt folk som inte kan betala tillbaka dessa lån. Och så är kraschen ett faktum.
Nu har jag förenklat skeendet, men det är som jag har uppfattat att det går till.
Greider citerar en tysk ekonom, Jörg Huffschmid, som menar att den främsta orsaken till krisen finns att söka i makten över samhällets rikedomar. Löntagarnas andel av BNP har sjunkit konstant de senaste trettio åren och samtidigt 14-dubblades det finansiella kapitalet. Varje försämring av de sociala rättigheterna; försämrad a-kassa, sänkning av sjukpenningen mm innebär att löntagarnas makt minskar.
Alltså måste man kämpa för dessa rättigheter.
Man måste ju fråga sig vilken typ av samhälle man vill ha. Ett ohämmat kapitalistiskt där kriserna avlöser varandra och kapitalet till slut bara har möjlighet att få avsättning för sina pengar genom krig. Eller ett där makten balanseras mellan löntagare och kapital och där man inte till varje pris måste producera allt mer hela tiden, vilket dessutom är förödande för våra naturtillgångar. Nej jag tror inte alls på nån planekonomi. Men Keynes kunde väl komma till heders igen? Och inte bara denna ohämmade nyliberalism?
Jag såg ett program på 3SAT häromkvällen som handlade om drönare. Nej jag visste inte heller vad det var innan jag började titta. Jo det är robotförsedda (alltså förarlösa) flygplan som kan sättas in i Afganistan (t ex) och som "bara" dödar afganer. Kan sånt kallas för framsteg? Det är rena rama barbariet. Och så blir folk förvånade över att det skapas självmordsbombare om man har en måttstock för vårt människovärde och en helt annan för andras
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar