Såg häromdan Uppdrag granskning som handlade om skolan. I slutet av programmet stod de två ansvariga för skolmisären (Jan Björklund och Ibrahim Baylan) och var ganska överens om att om man bara fortsätter som hittills, men lite mer så skulle skolan bli bra, Baylan ville lite mer än Björklund. Men ingen av dem hade något konkret förslag på något som skulle kunna förändra den här katastrofala situationen. Varför i himlens namn tar de inte del av den skolforskning som finns? Det har skrivits ganska många artiklar om detta den senaste tiden
All forskning visar att skolans resultat är avhängigt av skickliga lärare och en pedagogisk, medveten skolledning. För att man ska vara en skicklig lärare behöver man tid. Tid att tänka ut och planera roliga och spännande lektioner. Och så behöver man också som lärare uppskattning för ett bra jobb. Dels genom en ordentlig lön. Men jag tror faktiskt att det inte enbart är den usla lönen som gör att det är få som väljer läraryrket i dag. Sen jag slutade som lärare har den administrativa delen av läraryrket svällt in absurdum. Om lärarna finge syssla med det de är tänkta att göra, nämligen undervisa, skulle skolan vara bättre. Läraryrket som tidigare var ett kreativt, skapande yrke har degraderats och går ut på att se till att skolan överlever ekonomiskt.
För en gammal pedagog känns det verkligen bedrövligt att följa vad som händer. För läraryrket kan vara ett så roligt yrke, visserligen svårt (men vilka yrken är inte det). Men känslan man får när en elev som har misslyckats större delen av sin skoltid plötsligt vänder och det börjar gå bra och hen tycker det är roligt och spännade med studier, den känslan är svår att beskriva. Men det är lärarens lyckokänsla.
För ett par dar sen visades också ett program om John Bauerskolornas konkurs och hur de som startade skolan blev miljonärer. Det är ju bara ett exempel på vansinnigheten att låta friskolor gå med vist som inte återinvesteras utan hamnar i privata fickor. Ska verkligen våra skattepengar gå till detta? Varken Björklund eller Baylan tycks vilja ha något förbud mot vinster i skolan. Att Björklund inte vill är en sak. Det är väl ingen som väntar sig annat av honom. Men en socialdemokrat? Hur kan en sån vara så impregnerad av New public management. Denna nyliberala filosofi om hur den offentliga sektorn ska styras behandlades förtjänstfullt av Jens Stilhoff Sörensen i två intressanta radioessäer.
Jag återkommer till dem i nästa blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar