Julia och jag

Då och då måste jag varva mina stön över kyla och annat elände med lite roligare inslag, Det verkar annars som om mitt liv bara består av suck och stön och varför gör inte folk som dom har lovat. T ex kommer hit och befriar mig från mina ventiler och dess sus och dus. Det var roligare förr med sus och dus. Nu får man bara ont i huvet av detta.
Som tur är finns det annat, betydligt roligare. Åtminstone en gång varannan vecka, ibland oftare, ligger Julia, 6 år över hos mig. Så också denna gång.
När hon kommer har hon ofta med sig presenter. Vem vill inte ha såna! I går förärades jag ett hjärta som hon sytt och fyllt med pärlor. Och en liten figur i pärlplattsteknik.
Eftersom jag hade ett linedanspass i huset i går kväll var hon med i gympasalen och gjorde kullerbyttor på madrasserna,skuttade omkring på en hoppboll och klättrade i ribbstolarna. Vår gympasal är oerhört väl utrustad för barn med bollar, rutschkana , en massa byggelement i tyg mm mm, som nyligen införskaffats och som husets barn kan använda sig av och leka med.
Dessförinnan hade vi ätit middag. Hon brukar äta det mesta, men säger ifrån om det är nåt hon inte gillar. I går hade jag gjort en grekisk gryta med auberginer och feta. Hon rynkade näsan: - Vet du mormor, det där är mat för muslimer , förkunnade hon. Jag kontrade: - De flesta greker är inte muslimer, sa jag. - Och förresten äter de flesta muslimer väldigt nyttig mat. Det här föll på hälleberget. - Jag petar undan det här (det var auberginerna)och äter resten, sa hon. - Det är helt OK, sa jag.
I dag började vi dan med att spela fia. Det är ett bra spel, enligt min mening, för det bygger enbart på tur och jag har en viss chans att vinna.
Värre är det med rimmemory. Där ligger jag illa till. - Använd hjärnan, mormor, sa hon uppmuntrande. Men inte hjälpte det.
Sen gjorde vi en tur till Myrorna på Norrtullsgatan för att nån i matlaget hade sagt att de hade specialiserat sig på barnskidor där. Men några skidor fanns det då inte och vi gjorde oss beredda att åka hem igen. Då fick hon syn på Gustav Adolfskyrkan som ligger vid Odenplan. Vad är det där för nåt?
Ingen i familjen är religiös och hon har väl knappast varit in i en kyrka.
- Vet du vad, sa jag vi åker ner till Gamla Stan och går in i Storkyrkan.
Förslaget mottogs inte med nån större entusiasm. Hon fann sig dock och när vi väl var där frågade hon en massa. Jag berättade historien om St Göran och draken i en rätt hemmagjord version. Julia är realist, hon ville veta hur man hade gjort draken; av vad. Likadant med en träskuptur som stod intill. - Är det en riktig människa, sa hon sen lite dröjande. Vilket väl får sägas var ett gott betyg åt den medeltida träsnidaren.
Väl hemma igen ägnade hon sig åt pianot. Jag köpte ett keyboard för nåt år sen, för jag tänkte jag skulle lära mig lite. Lite var nog ordet, men nu har jag i alla fall börjat en keyboardkurs. Egentligen mest för att jag ska kunna hjälpa Julia om hon vill lära sig. Hon tycker det är kul. Och den här gången lärde hon sig Bä bä vita lamm ganska snabbt.
På fredag blir det mer lek i gympasalen. Då kommer en farmor med sitt barnbarn så Julia får en kompis. Sen får jag väl se om jag får tag på några skidor. Vore roligt att kunna åka tillsammans med henne