Gårdagskvällens TV-program: Potosi i 3 SAT

I går kväll sändes en halvtimmes program om Potosi i 3SAT. Det var ganska nygjort, och jag kunde konstatera att förhållandena som visades där i stort sett var desamma som när vi var där med Blåsorkestern för 15 år sen.
På 16oo-talet var Potosi, Bolivia en av världens rikaste städer. 100 år tidigare hade spanjorerna upptäckt ett berg av silver. Indianerna dog som flugor i de livsfarliga gångarna, man importerade slavar från Afrika som under lika fasansfulla förhållanden fick arbeta ihjäl sig. Silvret strömmade till Europa i mängder, med påföljd att det blev en enorm inflation där. Kyrkan välsignade företaget och går jag in i kyrkor söderut fulla av silver kan jag se spåren av den här rovdriften
Potosi är en av de mest spännade städer jag nånsin besökt. Silvrets historia kan man beskåda i stadens museum, Moneda och filmen visade interiörer från det här intressanata museet, bl a de jättestora trämaskiner som slavarna drog runt för att pressa silvret till plåtar.

I dag är berget som ett såll, men fortfarande drar tusentals mineros upp på berget för att försöka knacka ut det silver som fortfarande finns. Precis som vi gjorde då, för 15 år sedan, passerar de ett torg, där man kan köpa dynamit, cocablad, snaps och annat utan vilken tilllvaron inne i berget vore outhärdlig. När vi var där berättade man för oss att man stoppade in en tugga cocablad i munnen och när den inte verkade längre, var det dags att ta en paus och lägga in mera. På så sätt känner man inte hungern, kylan och rädslan. I programmet sa man att gruvarbetarna där knappast blev äldre än 40 år.

Miljövården är obefintlig. Man tillsätter fortfarande kvicksilver i själva processen och alla vattendrag förorenas ända fram till Rio de la Plata.

Det finns en annan sida av stan också. Den är vacker. Man ser spåren av en tidigare rikedom och förnämitet i många av de gamla byggnaderna i staden.
Vår reseledare, Javier, numera boende i Sverige, hade gjort sin doktorsavhandling på Potosis gamla byggnader och hade mycket att berätta.

Programmet var lite schablonmässigt gjort, inga intervjuer utan bara översiktsberättelse, som en resebroschyr. Men jag njöt ändå av de välgjorda bilderna och av återseendet med Potosi.
Det finns en hel del bilder från stan på nätet och jag kopierar in en bild som visar hur berget dominerar stan. Den andra bilden, med arbetarna, som drar en vagn är inte från trettitalet, som man skulle kunna tro, utan från dagens Potosi.