Jag har svårt att lämna tankarna på katastrofen på Utöja. Ju mer jag tänker på gärningsmannen, desto obegripligare förefaller han mig.
I går lyssnade jag på Knausgårds Sommarprogram som han helt och hållet ägnade åt den norska tragedin. Han menade att förövaren saknade det som var väsentligt för att man skulle vara en hel människa: han hade ett jag, ett dem och ett vi; men han hade inte ett du. Att tala om mänskligheten blir bara en abstraktion; mänskligheten består av människor, var och en med sitt liv.
Har man inte en bindning till någon eller några man älskar eller tycker om blir man en ingen. Och är man en ingen behöver man heller inte ta hänsyn till någon
Men hur förhindrar man nåt sånt? I en demokrati är alla lika värda. Annars är det ingen demokrati. Men i vår del av världen är det många som upplever att det här inte stämmer. Då är det viktigt att allas röster måste få göra sig hörda, menar Knausgård. Det låter sig sägas. Jag är inte heller nån censurvän. Men det goda samtalet, de varma, solidariska rösterna, de omtänksamma orden måste genomsyra det offentliga samtalet.
Det är ju klart; man måste börja med barnen. Ju mer man satsar på bra barnaktiviteter, desto mer får man igen. Det är t ex så många barn som avskyr sommarlovet: de har inget att göra och föräldrarna har inte tid med dem. Kulturaktiviteter, sport ... en del görs väl. Men nog är det sorgligt att det är sverigedemokraterna som erbjuder barn gratis sommarläger. I stället för ett femte jobbskatteavdrag som väl mest gynnar dem som redan har borde man ta de pengarna och satsa på barnen. Alla barn - även de som kommer från trasiga hem - borde få hjälp att förstå att de är viktiga och att det de säger och gör har följder: positiva eller negativa. Alla barn borde tas på allvar. Något händer ju med barn om de hela tiden förminskas.
Det låter kanske groteskt att jag förordar fler sommarläger. Men jag tror att det är viktigt att minnas Stoltenbergs ord att Utöja var hans paradis.
I stället för att låta helvetet dominera bör vi skapa fler paradis för barn.
Alla skolor borde dessutom ha en öronmärkt och väl tilltagen kulturbudget där eleverna kan tillåtas växa genom att skriva, spela teater eller instrument, dansa eller ägna sig åt idrotter. Ja det kostar pengar. Men dels får alla våra kulturarbetare extrajobb, och dels har man igen det när barnen vuxit upp och de har fått uppleva en gemenskap som inte har med pengar att göra
Vårt marknadssamhälles utstötningsmekanismer får nämligen allt större effekter För att vara någon bör du ha senaste mobilen, fräsigaste modeplagget osv... Ett samhälle som värderar människor efter de sorters saker de har får problem; det har vi sett i England de senaste dagarna.
Hur hänger nu det här ihop med Breivik? Jag tror att det är så att är man INGEN och har man ingen känsla för någon/några medmänniskor eller en gemensam känsla för t ex en skola, ett bostadshus eller någon miljö, där man har en gemensam historia, så gör det heller inget om man förstör något av detta. Om ingen har brytt sig om dig på allvar , varför ska man då bry sig alls?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar