Jag vet inte hur många gånger jag föresatt mig att gå och lyssna på en författare som besöker stan, men det har inte blivit av. Förrän i dag. Akademibokhandeln hade besök av Ingrid Betancourt, vars bok Även tystnaden har ett slut - Mina sex år av fångenskap i den colombianska djungeln precis utkommit på svenska.Många hade samlats för att lyssna. Betancourt var en slank, vacker kvinna med ett stort allvar. Nu hade hon skrivit en bok om sina upplevelser som fånge hos farcgerillan. Hennes förläggare (tror jag det var) gjorde intervjun med henne och jag tycker att han valde att tala om väsentligheter. Trots de svåra erfarenheter hon gjort var hennes bok inte en bok fylld av sorg utan snarare av motsatsen, sa han. Hur behåller man sin mänskliga värdighet under dessa förhållanden?
Det är viktigt, menade Betancourt att inte se sig som ett offer, att bara gråta. Man har hela tiden ett val: man måste välja att överleva. Det betyder att man måste lära sig något av situationen. Och man kan hämta styrka av sina minnen av kärlek. För nyckeln till överlevnad är kärlek. Och detta ger dig hopp
När hon var som sjukast där i djungeln kunde hon höra sin mammas röst. Hennes mor gick upp varje morgon halv fyra för att kunna sända ett meddelande på radion till henne, ett meddelande som hon inte alls visste om det kom fram. Men det gjorde det och hjälpte henne.
Intervjuaren frågade också hur hon såg på sina plågoandar. De var unga pojkar sa hon, mellan 14 och 18 år. De kunde ha varit hennes söner. De var hjärntvättade, meade hon och utsatta för ett svårt grupptryck. Politiker var korrupta menade de och däri hade de rätt, menade Betancourt. Det finns mycket korruption. Men det var inget skäl till att behandla fångarna som djur.Det fanns också ögonblick då hon ville ge igen. Men man har ett val, menar hon. Den verkliga friheten är friheten att välja vem man vill vara. Och man behöver inte låta sig pressas till att bli en kackerlacka.
Mitt intryck av henne var att hon var en kvinna med en enorm styrka. Hon hade en genomtänkt livsåskådning, som enligt vad hon själv sa bottnade i hennes tro på gud. Men det var egentligen ingenting som hon ordade speciellt mycket om.
Efter intervjun flockades folk omkring henne för att få hennes autograf i den nyinköpta boken Jag stod där också ett tag men gav upp och åkte hem utan bok. Men jag ska nog skaffa den så småningom Den verkar absolut vara värd att läsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar