Medan jag försöker läsa in mig på Syrien, vilket är ett sånt jätteämne så att jag troligen aldrig blir färdig, försöker jag följa med i utländska tidningar, bla Al Jazeera och Spiegel.
Dagens Al Jazeera kommenterar en FN-rapport om flyktinglägren runt Syriens gränser. Jag börjar förstå att min alldeles för optimistiska bild om att har man äntligen lyckats undkomma fasan i Syrien, så var man åtminstone tillfälligtvis räddad är totalt fel.. Tidningen har en alldeles fasansfull bild på flyktinglägret Zaatari i Jordanien, som nu är hem för 130.000 flyktingar.
De skriver att många syrier som flytt till det här lägret nu söker sig tillbaka till Syrien, eftersom kvinnor utsätts för brott (jag antar att det ska uttolkas våldtäkter) och att tonårspojkar rekryteras som soldater. Den organiserade brottsligheten härjar och lägret är "lawless in many ways".
UNHCR , FN:s flyktingorgan försöker stärka den jordanska polisen, en oerhört svår uppgift, och man kan vänta att detta möter opposition.
Flyktingläger finns nu runt hela Syrien. Man räknar med att 1,9 millioner har sökt skydd utomlands. UNCHR har ett totalt omöjligt jobb.
Vad kommer att hända nu, om USA och Storbritannien anfaller Syrien? Flera, även amerikanska politiker varnar för ett nytt Irak. Opinionen i USA är negativ, bara 9 procent av amerikanarna är för ett anfall.
Vad den fasansfulla giftattacken beträffar, tror jag aldrig det går att få reda på sanningen om vilka som låg bakom den. Sanningen, den är nog begravd i giftmolnen. Jag tänker inte spekulera.
Men ett anfall på Syrien kommer att ytterligare förvärra situationen och ännu flera tusentals människor kommer att drivas på flykt.
Jag tycker det verkar som om man kommit tillbaka till nån gammaltestamentlig slogan: Öga för öga, tand för tand. Finns det inte någon annan lösning? Det känns uppgivet.
onsdag 28 augusti 2013
tisdag 27 augusti 2013
Gas , Grekland och girighet
Medan jag försökte gräva i vad som var sant och osant när det gällde Syrien (och blev allt mer förvirrad) snavade jag över ett inlägg i facebook häromveckan som hänvisade till en bok av Dirk Müller som hette Showdown som nyligen har kommit ut. Undertiteln är "Der Kampf um Europa und unser Geld" (kampen om Europa och våra pengar)
Jag vet inte hur mycket som är sant i Müllers bok, men han är en tysk finansexpert som skriver mycket om ekonomi. När hans bok kom ut hamnade den genast på första plats på Spiegels bästsäljarlista.
En del av boken handlar om Grekland och det var det som fångade min uppmärksamhet. Müller skriver att det finns enorma gas och oljekällor utanför Kretas kust. Det finns också stora fyndigheter utanför Cypern, Israel och Egypten. Det finns redan en pipeline för att skicka gas från Israel, Cypern och Kreta till Grekland, Italien och Centraleuropa.
Frågan man ställer sig är varför inte den utfattiga grekiska regeringen tar tag i det här. Man har känt till de här fyndigheterna i flera år. Müller menar att de grekiska regeringarna bara varit intresserade av att stoppa pengar i egna fickor; inte att göra något för hela folket. Fyndigheterna skulle kunna betala den grekiska statsskulden. Den ansvarige ministern hade 2008 överlämnat utvinningsrättigheterna till ett grekiskt bolag som i sin tur ger ? bort dem till amerikanska bolag. Halliburton nämns som exempel.
Müller menar att den amerikanska ekonomin är beroende av att dollarn även i fortsättningen är den världsledande valutan. 2008/2009 förutspådde bl a nobelpristagaren Joseph E Steglitz och den dåvarande centralbankschefen Alan Greenspan att euron skulle komma att ersätta dollarn som styrande valuta. För att underminera euron, vore det då bäst att angripa Grekland, eftersom det var den svagaste länken i kedjan. Och för att säkra kontrollen och tillgången till den "nya persiska golfen" skulle planen vara att bryta ut Grekland ur eurosamarbetet. Då skulle man destabilisera euron, samtidigt som man fick en amerikavänlig statsminister.
Hurpass sann den här sammansvärjningsteorin är undandrar sig mitt bedömande.
Fyndigheterna i östra delen av Medelhavet tycks dock vara enorma. Någonstans läste jag att det anfall på ship to Ghaza som Israel gjorde i maj 2010 på internationellt vatten skulle kunna hänga ihop med att Israel ville markera att man betraktade den här delen av Medelhavet som sitt område. Och att Grekland då påstod sig vilja värna om passagerarnas säkerhet genom att förbjuda skeppen att lämna grekisk hamn berodde antagligen på påtryckningar från Israel.
Några dagar efter överfallet tillkännagavs upptäckten av en stor gasfyndighet i östra Medelhavet, som man döpt till Leviatan, efter odjuret i bibeln.
När man ser på Mellanöstern och betänker vilket elände oljan där ställt till med kan man inte annat än befara att gas-och oljefyndigheterna i östra Medelhavet också kommer att ställa till med ett liknande elände. Grekland är ett av de få länder som inte har en fastlagd territorialgräns i havet så jag kan föreställa mig att det kan bli en huggsexa.
I den bästa av världar skulle länderna kring Medelhavet utvinna sina enorma rikedomar utan split och Grekland skulle kunna återbetala sin enorma statsskuld och återgå till att bli det land som turistbroschyrerna beskriver. Man skulle kunna utvinna gasen och oljan med moderna, icke miljöförstörande metoder och Kreta skulle inte behöva vara oroligt för att deras stränder skulle förstöras och att inga turister mer skulle vilja besöka ön.
Fast inget av det här kommer förstås att ske.
I Spiegel i dag läste jag att några vetenskapsmän kommit på ett sätt att lagra energin från solceller så att de skulle kunna bli mer lönsamma. Verkar betydligt mer hoppfullt.
Jag vet inte hur mycket som är sant i Müllers bok, men han är en tysk finansexpert som skriver mycket om ekonomi. När hans bok kom ut hamnade den genast på första plats på Spiegels bästsäljarlista.
En del av boken handlar om Grekland och det var det som fångade min uppmärksamhet. Müller skriver att det finns enorma gas och oljekällor utanför Kretas kust. Det finns också stora fyndigheter utanför Cypern, Israel och Egypten. Det finns redan en pipeline för att skicka gas från Israel, Cypern och Kreta till Grekland, Italien och Centraleuropa.
Frågan man ställer sig är varför inte den utfattiga grekiska regeringen tar tag i det här. Man har känt till de här fyndigheterna i flera år. Müller menar att de grekiska regeringarna bara varit intresserade av att stoppa pengar i egna fickor; inte att göra något för hela folket. Fyndigheterna skulle kunna betala den grekiska statsskulden. Den ansvarige ministern hade 2008 överlämnat utvinningsrättigheterna till ett grekiskt bolag som i sin tur ger ? bort dem till amerikanska bolag. Halliburton nämns som exempel.
Müller menar att den amerikanska ekonomin är beroende av att dollarn även i fortsättningen är den världsledande valutan. 2008/2009 förutspådde bl a nobelpristagaren Joseph E Steglitz och den dåvarande centralbankschefen Alan Greenspan att euron skulle komma att ersätta dollarn som styrande valuta. För att underminera euron, vore det då bäst att angripa Grekland, eftersom det var den svagaste länken i kedjan. Och för att säkra kontrollen och tillgången till den "nya persiska golfen" skulle planen vara att bryta ut Grekland ur eurosamarbetet. Då skulle man destabilisera euron, samtidigt som man fick en amerikavänlig statsminister.
Hurpass sann den här sammansvärjningsteorin är undandrar sig mitt bedömande.
Fyndigheterna i östra delen av Medelhavet tycks dock vara enorma. Någonstans läste jag att det anfall på ship to Ghaza som Israel gjorde i maj 2010 på internationellt vatten skulle kunna hänga ihop med att Israel ville markera att man betraktade den här delen av Medelhavet som sitt område. Och att Grekland då påstod sig vilja värna om passagerarnas säkerhet genom att förbjuda skeppen att lämna grekisk hamn berodde antagligen på påtryckningar från Israel.
Några dagar efter överfallet tillkännagavs upptäckten av en stor gasfyndighet i östra Medelhavet, som man döpt till Leviatan, efter odjuret i bibeln.
När man ser på Mellanöstern och betänker vilket elände oljan där ställt till med kan man inte annat än befara att gas-och oljefyndigheterna i östra Medelhavet också kommer att ställa till med ett liknande elände. Grekland är ett av de få länder som inte har en fastlagd territorialgräns i havet så jag kan föreställa mig att det kan bli en huggsexa.
I den bästa av världar skulle länderna kring Medelhavet utvinna sina enorma rikedomar utan split och Grekland skulle kunna återbetala sin enorma statsskuld och återgå till att bli det land som turistbroschyrerna beskriver. Man skulle kunna utvinna gasen och oljan med moderna, icke miljöförstörande metoder och Kreta skulle inte behöva vara oroligt för att deras stränder skulle förstöras och att inga turister mer skulle vilja besöka ön.
Fast inget av det här kommer förstås att ske.
I Spiegel i dag läste jag att några vetenskapsmän kommit på ett sätt att lagra energin från solceller så att de skulle kunna bli mer lönsamma. Verkar betydligt mer hoppfullt.
torsdag 22 augusti 2013
Jag har ändrat rubriken på min gamla blogg
Jag har ändrat rubriken på min gamla blogg eftersom den var så lång och dessutom inte täckte innehållet särskilt väl. Nu håller jag på och testar om ändringarna funkar.
Varför jag öht skriver en blogg? Eftersom jag är en gammal pedagog vill jag gärna ha svar på frågan varför och försöker ta reda på hur saker och ting hänger ihop. Jag skriver egentligen bara när det dyker upp något i omvärld och tidningar som jag vill veta mer om. Och jag utgår ifrån att vet inte jag det här är det förmodligen flera som inte vet det heller.
Det är roligt om du som läsare kommenterar vad jag skriver. Jag vet att det kan vara lite komplicerat att lägga in en kommentar, så jag ska försöka hitta den instruktion som jag skrev på ett tidigare blogginlägg. Jag återkommer om det.
Jag har gjort ett halvårs uppehåll på min gamla blogg och nu ska jag försöka skriva någotsånär regelbundet. Det senaste jag skrev på bloggen med det gamla namnet handlade om körsång. Jag har bytt rubrik på det inlägget också bara för att se om det gick. Men jag tänker inte planka gamla inlägg och ge dem nya namn i fortsättningen.
Varför jag öht skriver en blogg? Eftersom jag är en gammal pedagog vill jag gärna ha svar på frågan varför och försöker ta reda på hur saker och ting hänger ihop. Jag skriver egentligen bara när det dyker upp något i omvärld och tidningar som jag vill veta mer om. Och jag utgår ifrån att vet inte jag det här är det förmodligen flera som inte vet det heller.
Det är roligt om du som läsare kommenterar vad jag skriver. Jag vet att det kan vara lite komplicerat att lägga in en kommentar, så jag ska försöka hitta den instruktion som jag skrev på ett tidigare blogginlägg. Jag återkommer om det.
Jag har gjort ett halvårs uppehåll på min gamla blogg och nu ska jag försöka skriva någotsånär regelbundet. Det senaste jag skrev på bloggen med det gamla namnet handlade om körsång. Jag har bytt rubrik på det inlägget också bara för att se om det gick. Men jag tänker inte planka gamla inlägg och ge dem nya namn i fortsättningen.
söndag 18 augusti 2013
Spännande forskning om nyttan av att sjunga i kör
I juli kom det en forskningsrapport från Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg som gav svar på en del frågor som jag har haft. Vad är det som gör att man mår så bra efter ett körpass? Att det hade med andning att göra, misstänkte jag. Men vad är det för bra med att andas? Gör man inte det jämt?
På ett musikläger kom jag i kontakt med Anko Eriksson, som ledde en av de körer som var med. Jag var egentligen med på lägret för att spela i blåsorkester, men man hade lagt in ett sångpass för de blåsare som ville sjunga till omväxling. Så kom det sig att vi i Kollektivhuset engagerade Anko som ledare för vår lilla huskör, som nu har funnits i två år.
Vi sjunger på söndagmorgnar mellan 10 och 12. Inte nån vidare tid för en morgontrött person som har en långsam startsträcka. Men man masar sig ner till vårt klubbrum i alla fall. Sen händer då det märkliga.
När man går därifrån är man pigg, glad och styrkt. Man kan ju bli glad av att ha kul tillsammans förstås. Men pigg? Och styrkt? Vad är det med sång som åstadkommer detta?
När forskningsrapporten lades fram i mitten av juli hade flera tidningar artiklar om den. Bl a skriver Svenska Dagbladet: " - Det hänger ihop med kontrollerad andning. När du andas ut aktiveras den sk vagusnerven som går från hjärnstammen till hjärtat och när den aktiveras går hjärtat lite långsammare."
Vid körsång synkroniserar deltagarna sina hjärtslag och sin puls vilket gör att hjärtslagsfrekvensen blir jämnare. Långa sångfraser ger samma effekter som andningsövningar i yoga. Vi kan med sång utöva kontroll över mentala tillstånd
Det som gör körsång så unikt är att du tar ett ljud från ditt inre, koordinerar det med andras och tillsammans åstadkommer ni något gemensamt.
När man sjunger frigörs också endorfiner, ett hormon som skapar lyckokänslor och hejdar smärta, och oxytocyn, ett hormon som ökar vårt välbefinnande och gör oss lugnare och som utsöndras vid kontakt och närhet, något som bekräftas av den forskning som folkhälsovetaren Christstina Grape bedriver. Hon har länge propagerat för att läkare ska kunna skriva ut körsång på recept.
– Man får energi, man blir hög, man blir glad. Det är som att gå till en energistation och tanka och det har inga negativa biverkningar, säger Christina Grape.
I våras startade Anko Eriksson en ny kör tillsammans med Eva Hillered som heter Sånglusten. Den har varit lärorik på många sätt. Jag tror inte det finns någon av deltagarna nu som inte kan kontrollera det sk stödet, dvs de muskelgrupper som gör att man kan kontrollera tonen. Och det här görs genom en kontrollerad andning. För mig har det varit en befrielse att få sjunga ut, att våga låta och att verkligen få använda min röst.
Kören fortsätter i höst, första repetitionen är den 3 september. Man bör ha lite körvana för att hänga med. Men man lär sig jättemycket och de ambitiösa (och otroligt peppande) körledarna har lagt ut lektioner och stämmor på nätet så man kan öva hemma också.
Om man går in på nätet och skriver in orden Hälsa och körsång kommer det upp en mängd sajter. Det är riktigt spännande att se hur det forskas på detta just nu. Det verkar finnas många effekter av körsång förutom att man blir pigg och glad. Nu har jag bara skummat över rubrikerna på nätet och jag är imponerad av hur mycket forskning det bedrivs. Det projekt som jag tycker verkar mest intressant fn är det ovan nämnda som bedrivs vid Sahlgrenska akademin under ledning av Björn Vickhoff som handlar om hur hur musik biologiskt påverkar vår kropp och vår hälsa. Syftet är att hitta nya sätt att använda musik för medicinska ändamål, främst inom rehabilitering och friskvård. Det ska bli intressant att följa i fortsättningen. Man skulle ju kunna hoppas att skolan tar del av de nya rönen och ser till att utöka musikundervisningen. Men det är väl en fåfäng förhoppning.
På ett musikläger kom jag i kontakt med Anko Eriksson, som ledde en av de körer som var med. Jag var egentligen med på lägret för att spela i blåsorkester, men man hade lagt in ett sångpass för de blåsare som ville sjunga till omväxling. Så kom det sig att vi i Kollektivhuset engagerade Anko som ledare för vår lilla huskör, som nu har funnits i två år.
Vi sjunger på söndagmorgnar mellan 10 och 12. Inte nån vidare tid för en morgontrött person som har en långsam startsträcka. Men man masar sig ner till vårt klubbrum i alla fall. Sen händer då det märkliga.
När man går därifrån är man pigg, glad och styrkt. Man kan ju bli glad av att ha kul tillsammans förstås. Men pigg? Och styrkt? Vad är det med sång som åstadkommer detta?
När forskningsrapporten lades fram i mitten av juli hade flera tidningar artiklar om den. Bl a skriver Svenska Dagbladet: " - Det hänger ihop med kontrollerad andning. När du andas ut aktiveras den sk vagusnerven som går från hjärnstammen till hjärtat och när den aktiveras går hjärtat lite långsammare."
Vid körsång synkroniserar deltagarna sina hjärtslag och sin puls vilket gör att hjärtslagsfrekvensen blir jämnare. Långa sångfraser ger samma effekter som andningsövningar i yoga. Vi kan med sång utöva kontroll över mentala tillstånd
Det som gör körsång så unikt är att du tar ett ljud från ditt inre, koordinerar det med andras och tillsammans åstadkommer ni något gemensamt.
När man sjunger frigörs också endorfiner, ett hormon som skapar lyckokänslor och hejdar smärta, och oxytocyn, ett hormon som ökar vårt välbefinnande och gör oss lugnare och som utsöndras vid kontakt och närhet, något som bekräftas av den forskning som folkhälsovetaren Christstina Grape bedriver. Hon har länge propagerat för att läkare ska kunna skriva ut körsång på recept.
– Man får energi, man blir hög, man blir glad. Det är som att gå till en energistation och tanka och det har inga negativa biverkningar, säger Christina Grape.
I våras startade Anko Eriksson en ny kör tillsammans med Eva Hillered som heter Sånglusten. Den har varit lärorik på många sätt. Jag tror inte det finns någon av deltagarna nu som inte kan kontrollera det sk stödet, dvs de muskelgrupper som gör att man kan kontrollera tonen. Och det här görs genom en kontrollerad andning. För mig har det varit en befrielse att få sjunga ut, att våga låta och att verkligen få använda min röst.
Kören fortsätter i höst, första repetitionen är den 3 september. Man bör ha lite körvana för att hänga med. Men man lär sig jättemycket och de ambitiösa (och otroligt peppande) körledarna har lagt ut lektioner och stämmor på nätet så man kan öva hemma också.
Om man går in på nätet och skriver in orden Hälsa och körsång kommer det upp en mängd sajter. Det är riktigt spännande att se hur det forskas på detta just nu. Det verkar finnas många effekter av körsång förutom att man blir pigg och glad. Nu har jag bara skummat över rubrikerna på nätet och jag är imponerad av hur mycket forskning det bedrivs. Det projekt som jag tycker verkar mest intressant fn är det ovan nämnda som bedrivs vid Sahlgrenska akademin under ledning av Björn Vickhoff som handlar om hur hur musik biologiskt påverkar vår kropp och vår hälsa. Syftet är att hitta nya sätt att använda musik för medicinska ändamål, främst inom rehabilitering och friskvård. Det ska bli intressant att följa i fortsättningen. Man skulle ju kunna hoppas att skolan tar del av de nya rönen och ser till att utöka musikundervisningen. Men det är väl en fåfäng förhoppning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)