Spridda stänk från bokmässan

För fjärde året i rad har jag förmånen att kunna vara med om bokmässan, tack vare min klasskamrat från gymnasiet som tar emot mig, och förser mig med de nödvändiga katalogerna som vi sen går igenom till den läckra välkomstmiddagen. Planering är nämligen nödvändig om man ska utnyttja tiden. Första året hade jag inte riktigt fått kläm på hur det hela fungerade, utan var alldeles slut efter första dagen. Och så åkte vi i stället ut i Göteborgs skärgård dagen efter.

Men nu är jag strukturerad till max, vilket inte hindrar att jag ger mig tid att slå mig ner om jag kommer förbi någon monter som jag tycker är intressant. I montrarna sitter nämligen författarna och talar om sina böcker. Det är en otrolig massa böcker som kommer varje år. Läses de verkligen allihop?

Tidningar och tidskrifter har också sina montrar. Jag började i DN:s monter, där Lena Andersson intervjuades av någon som var nyfiken på hur hennes hjärna såg ut (!) Jag vet inte om jag fick något svar på detta. Men hon sa i alla fall att hon var intresserad av våra resonemang och för att få svar på varför det ser ut som det gör borrade hon sig djupt ner. Man behöver inte skriva något som redan är sagt, menade hon.
Kallifatides kommenterade sin artikel i DN om Grekland som han skrev i maj. Han tog bl a upp Greklands skuldsättning. 40-50 % av budgeten gick till vapen. Man betalade fortfarande av på de lån som togs under kriget mot Etiopien under trettitalet. Han såg ganska mörkt på utvecklingen. Folk med utbildning flyttar utomlands. T ex flyttade 2000 läkare ut förra året. Efter andra världskriget, när Tyskland låg i ruiner, försåg amerikanerna tyskarna med marshallhjälp för att bygga upp landet. Kallifatides förordade något liknande för Greklands och de övriga svårt skuldsatta ländernas del. Även om jag inte tror alls på den lösningen var det intressant att höra hans synpunkter
Jag kom också förbi en monter där Ebba Witt Brattström och ytterligare nån, presenterade en nordisk kvinnolitteraturhistoria på nätet, som verkade väldigt spännande, informativ och användbar. Dessutom fanns där ett fantastiskt bildmaterial som gör sajten rolig att använda.

Risken när man rekapitulerar två dagar på bokmässan är att det bara blir en uppräkning av namn.
Ett av de intressantaste seminarierna handlade om Strindberg som litterär figur. Där deltog PO Enkvist, vars TV-serie Ett liv utkommit i bokform, liksom även en nyutgåva av Tribadernas natt; Nina Einhorn som skrivit om Siri och Ulf Peder Hallberg som i dagarna utkommer med Strindbergs skugga i Nordens Paris. Vilket material hade de använt? Nina Einhorn påpekade att Strindberg var så oerhört tydlig och förutsägbar. Allt i hans liv kommer ut. De hade använt hans brev, Han och hon, En dåres försvarstal bl a. Intressant var att Enkvist ansåg att den kanske var den bästa roman som skrivits på svenska.
Hur som helst är det intressant att först läsa En dåres försvarstal och sen boken om Siri. Hur kunde ett förhållande som började med så goda förutsättningar mellan två jämlika människor förvandlas till ett sånt helvete? Både En dåres försvarstal och Siri är plågsamma att läsa. Kanske för att en av de vackraste kärleksskildringar jag läst står i En dåres försvarstal - det strindbergska språket förnekar sig inte - och det blir en sån fasansfull kontrast till allt som händer sen.
Ulf Peder Hallbergs bok har jag av förklarliga skäl inte läst. Men den verkar också intressant, så det ska jag göra.

Om jag köpte några böcker? Jo faktiskt, två stycken: Nina Björk: Lyckliga i alla sina dagar. Och Jan Guillou:Dandy. Båda författarna var spännande att lyssna på. Men jag hade nog köpt böckerna ändå. Nina Björk ifrågasätter invanda begrepp. Guillou skriver en bra story, som gör att man inte kan släppa boken, när man väl börjar. Åtminstone tyckte jag så om hans förra bok, Brobyggarna som den här är en fortsättning på.