Skrivarkurs

Sen i höstas går jag på en skrivarkurs på senioruniversitet. Gruppen började redan förra året och har alltså lärt känna varann ordentligt. Det är egentligen först nu som jag känner mig som en del av gruppen eftersom jag hoppade in när de andra redan hunnit skriva en hel del om sitt liv. Jag trivs med dom; vi är 9 damer i ungefär samma ålder
Själva kursen går till så att man får en uppgift till varje gång. Sen tar man med sig sitt alster, vederbörligen uppkopierat, och så får författaren läsa upp sin text som sen kommenteras och diskuteras både till form och innehåll av "fröken" och oss andra. Varje text ägnas ungefär 20 till 30 minuter, vilket betyder att man får sin text ordentligt genomgången. Jag har lärt mig en hel del på det här, så gammal svensklärare jag är.

Uppgifterna är både krävande och roliga. JAg brukar gå och fundera på hur jag ska vinkla det hela ett par dar innan jag börjar skriva. Ibland tar jag med mig datorn till biblioteket och sätter mig där för att få vara helt ostörd.
Ofta får vi en litterär text som förlaga och ska göra något med inspiration av den. Den första uppgiften i höstas var att skriva en självbiografi med utgångspunkt från Sonja Åkessons. Det var roligt att härma Åkessons rytm och ändå försöka göra något eget.
Så här började min självbiografi:
Jag lever ett lugnt liv/på Sandhamnsgatan 10 på dagarna
Omgiven av grävskopor, borrmaskiner/skrap och dån/ettans buss
som stånkar uppför backen
och kattens jam/som klagar över kosten
- Va?/Inga räkor i dag heller/ Snåljåp!

Jag växte upp i en tid/när små flickor skulle vara tillags/
kringlor vid öronen, rosetter, dockor och pianoklink
flammande norrsken över gårdarna/ snöhöljda fjäll, barnförlamning och/
TBC
....
Till nästa gång ska vi skriva en alternativtext till Hjalmar Söderbergs novell Pälsen. Söderberg skildrar den ur mannens synvinkel; nu ska vi skriva ur hustruns, hon som troligen bedrar sin man.
Varför gör hon det? Vad har han för sjukdom? Det hela utspelas i slutet av 1800-talet. Är det syfilis eller TBC som han lider av? Det blir ju helt olika historier beroende på vilken sjukdom man väljer. Söderbergs slut är väldigt konstigt och inte trovärdigt.Så här skriver han:(hon)... lindade armarna om hans hals och kysste honom varmt och innerligt.
Hon märker alltså inte att det är sin man hon kysser utan tror att det är älskaren. Finns det verkligen nån som tror på det här? Föralldel, hon kanske var totalt plakat? Fast det borde väl i så fall Söderberg ha antytt.
Eller var hon också sjuk? Och hade tappat känsel och luktsinne? Ni märker att det minsann inte är alldeles lätt att skriva en alternativ historia till det här. Ska man göra det till en fars? Nej det får man nog inte, fast det är frestande. Eller en snyfthistoria? Vem är det i så fall synd om?
Det finns hur många möjligheter som helst.
Men i morgon ska jag bestämma mig för en. Och skriva färdigt Ellens historia