torsdag 24 februari 2011

Förb-e kyla: Del 2

Innan min arma hönshjärna slutgiltigt bottenfrusits kom jag i alla fall på att jag har ett brorsbarn som sysslar med ventilation i Kil.
Så här fungerar det, sa han (Med reservation för ev missförstånd från min sida)
Luftflödet fungerar så att man har utluft i kök och badrum, men inluft i sov-och vardagsrum. Om balansen mellan in och utluft inte är korrekt, så kan man då få för kallt t ex. För mycket tilluft i den ena delen, sugs ut i den andra. Då kan effekten bli den att även om man skickar in 20 gradig luft kan det bli ett undertryck så att det kommer in 0-gradig luft i lägenheten. Det kan väl då förklara iskylan i vissa lägenheter , t ex min.

Varje hus ska ha ett sk OWK-protoll där resultatet av ventilationskontroll och funktionskontroll ska skickas in med jämna mellanrum
Testa med att sätta igen ventilen i kök och badrun, sa J. Kanske blir det jämnare fördelning då. Så det ska jag göra.
Sen hade jag ett samtal med Erik Elmgren på Hyresgästföreningen, eftersom jag vill driva kravet med nedsättning i hyran. Han satt mitt uppe i slutförhandlingarna om hyrorna, men lovade ta upp frågan om våra kalla lägenheter med någon ansvarig redan i dag.
Får se vad detta kan ge.
Nu räcker det med hussnack ett tag. Jag ska ägna mig åt min försummade basklarinett ett tag. Betydligt roligare!

Förb- de kyla

Något så frustrerande som att ha ett jätteproblem på halsen och inte komma någon vart alls med det. Jag vet att jag skrivit att ni ska slippa läsa flera litanior om kylan i mitt hus. Men när inget händer så måste man väl i alla fall åtminstone skriva om det.
Jag valdes ju till ordförande i Kollektivhusföreningen för ett par veckor sen och de här veckorna har verkligen dominerats av Davids kamp mot Goliat. Fast snart har David frusit ihjäl. Det är hemskt vad passiv man blir av kyla. Allt går i ultrarapid. Fast jag har ett inköpt extraelement till hjälp.
Det som retar mig mest är att jag inte förstår. Jag skickade in en lista på alla som frös förra måndan. inget hände. Sen ringde jag bovärden på torsdag när inget hänt. Jag orkar inte räkna opp alla samtal jag haft men i de sista samtalet jag hade med teknikern sa han att han kontaktat VD:n för företaget som kollar värmen och att de skulle kontakta varje lägenhet i slutet av veckan. Ringde i dag och kollade: nu sa han i början av nästa vecka. Jaha
Problemet är att jag inte förstår. För det företaget han kontaktar är elementföretaget. Och dom ska komma hit och göra mätningar hur elementen och våra fläktar förhåller sig till varandra. För att sedan kunna agera. Det jag inte förstår är varför i jisse namn detta inte gjordes meddetsamma. Ett sånt jävla slöseri med tid. För när elementgubbarna var här sist, mätte dom alltihop och skrev upp väldigt ordentligt. Men sen hände absolut ingenting. Eftersom det är mina iskalla fläktar som är orsaken blåser dom på för fullt.
Jag tror faktiskt inte på nån ändring i det här förrän alla rören i huset byts ut. Jag tror nästan varenda styrelse har haft det här problemet. Redan på 80-talet dömdes dom här rören ut.Tills dess får vi kräva nedsättning i hyran.
Jag skriver en fortsättning på nästa blogg om ni står ut. Annars får ni väl hoppa över den tills det kommer nåt roligare

fredag 18 februari 2011

Vedermödor, fast kul

Jag tillbringar massor av tid med att få ordning på mitt ordförandeskap i huset. Bara att hålla ordning på papper... Inte min styrka precis. Men det är kul att försöka förändra sånt som man tycker kunde bli lite roligare.
Inte bara våra kalla våningar. Jag har lovat - jag ska inte skriva om dom förrän vi fått någon ändring till stånd. Men dråpligt är det att komma ner till vår fantastiska fredagmiddag och den ena efter den andra berättar hur de gör för att hålla värmen uppe. - Jag ligger mest i badkaret, säger en.
- Sängen, säger en annan. - Man flyttar dit radio, Tv och böcker och sen kryper man ner. - Jag virar in mig i en filt o ch håller en varmvattensflaska i handen när jag tittar på TV,berättar en tredje. - Vi klär på oss i sängen, säger en fjärde. Annars kommer vi aldrig opp. Osv osv Konstnärliga Kajsa har ritat en teckning på hur vi ser ut när vi, totalt invirade i filtar mm går runt som burkor i våra lägenheter. Nåt kul ska vi nog göra av det här. Tillvaron är absurd I synnerhet hos oss i Rio. M. som jag mötte i hissen häromdan berättade mångordigt om sina vedermödor. - Men jag trivs ändå jättebra här, slöt hon.

I dag har Kajsa och jag gått runt och beskådat våra fula anslagstavlor. De är husets ansikte utåt och är snusbruna med trista kopior av protokoll och sånt. Man kan sätta en vacker väv som bakgrund, sa Kajsa som är kvinnan med idéer. Sen ska vi gemensamt sätta upp fina anslag som blir läckra att titta på. Vi fotograferade tavlorna och ska fundera över vad vi kan göra med dem. Ni ska få se bilder så småningom.
Sen ska vi rensa en massa skåp och fylla dom med nytt. På matlaget i dag sa Anki att hon gärna var med och hjälpte till med detta. Det här ordförandeskapet är roligt eftersom alla är så villiga att hjälpa till och ställa upp.
Ett helt fantastiskt grovhobbyrum har inretts av Roffe och han visade mig det i kväll. Här kommer man att kunna snickra, låna verktyg, använda keramikugnen och en massa annat. En kurs i hur man enkelt lagar sin punka på cykel är på gång. Kurser i snickeri är på planeringsstadiet
Jag brukar inte oja mig över min höga ålder. Men jag kan inte bara börja med snickeri också!Synd..

I morgon kommer Annika Ericson och vi ska försöka få i gång sångkören. 15 sångare har anmält sig så jag hoppas att Annika kan ta hand om oss.
Mer om detta kommer säkert så småningom!

söndag 13 februari 2011

Snö, sol och fula tavlor

Vi i kollektivhuset brukar ibland gå tillsammans på utställningar. Då subventionerar Kollektivhusföreningen en del av biljetten, vilket är trevligt. Och det är roligt att gå tillsammans några stycken och diskutera det vi ser. Det är dessutom en skön promenad från Gärdet ner till Liljevalchs och i dag var det helt strålande vinterväder, så vi njöt allihop av vår promenad
I dag var det Vårsalongens tur. Oftast brukar det vara en synerligen brokig samling konst - det är det som gör Vårsalongen så rolig att se. Och visst fanns det en hel del sevärt även i år, fast jag inte var så värst förtjust i de målningar som visades.
En härlig installation visade katolska kyrkan i all sin glans med mängder av rödklädda potentater kring en kista framför en kristusbild. Tittade man närmare såg man att kardinalerna hade nakna rumpor (visades i en spegel bakom dom)Det var en bra berättelse om en (av konstnären och av mig själv också) avskydd institution.
Sen fanns den en underbar skulptur i naturlig storlek av en shetlandsponny. Jag tror den hette Min älskling eller nåt sånt och det var helt klart att nog var den konstnärens älskling. Man ville bara gå fram och pussa på den och kela med den.
Sen fanns det en chador - jättestor - uppspänd på väggen översållad med paljetter. Fast den sa mig ingenting.
En målning - eller var det ett foto? - av en massa kor var rätt obehaglig. Om man inte gick intill såg det ut som en massa kackerlackor, vilket gjorde mig upprörd på kossornas vägnar. Jag gillar kor. Man får inte va dum mot kor.
Bredvid korna hängde en rad korvar och framför dom en bamsekorv. Rätt kul

Man kanske borde bli vegetarian?

torsdag 10 februari 2011

En ganska ny och spännade tillvaro

I går hade vi årsmöte i Kollektivhusföreningen. Många hyresgäster hade kommit: också ett par nyinflyttade. Styrelsen bjöd på läcker buffé vilket kanske också gjorde sitt till. Men jag tror nog att de flesta kommit dit därför att de är genuint intresserade av huset. Ny styrelse valdes, där jag är ordförande.
Isa, som hade hand om ordförandeskapet förra året räckte över alla sina pärmar och jag ska sätta mig i dag och titta igenom dom och sen strukturera upp vilka punkter som ska tas i vilken ordning. Och vilka man kan engagera i olika frågor. Vi har en massa ansvarsgrupper som behöver aktualiseras. Det finns en hel mängd planer för alla möjliga aktiviteter så det gäller att se till att så många olika grupper som möjligt har glädje av att bo här. Det är ofrånkomligt så att vi kvinnliga pensionärer har lätt att ta över, eftersom vi har både tid och styrka att få igenom det vi vill. Men nu finns det tre nya unga styrelsemedlemmar och det är bara jag som är pensionär, så det tror jag kommer att förändra en hel del.

Väldigt ansvarsfullt känns det men också väldigt kul.
Det jag tycker är viktigast att göra något åt snabbt är informationen inom husen. Vi har en anslagstavla där allt av vikt anslås och som ganska få läser. Vi har en hemsida som inte sköts alls just nu. Ibland lägger vi viktiga papper i brevlådorna - ett dyrt och ganska jobbigt sätt att få ut information. Folk läser inte papper, det är min erfarenhet. Alla är inte lika läsgalna som jag som inte står ut om jag inte har nåt att läsa, vare sig det är skönlitteratur eller reklam för onoff eller nåt sånt. Det finns ju folk inom huset som är specialiserade på information. Men man skulle behöva nån som kom med nån riktigt radikal idé. Stora skärmar med information på, som man kunde uppdatera stup i kvarten. Kunde inte Ericsson sponsra nåt häftigt? Typ.
Om inte annat skulle man kunna använda hemsidan på ett mer aktivt sätt. Så länge i alla fall
I alla fall ska jag tillsätta en grupp intresserade som kan ta tag i det här.


Fast viktigast just nu är antagligen husets ojämna värme. Har dock lite svårt att brinna för detta, trots att min våning hör till de kallaste. (Ursäkta den dåliga vitsen.)Men lyckas vi få en jämn värme lär det väl inte vara min förtjänst precis. Efter att två väldigt rara killar(det har de verkligen varit hela tiden) var här i går och mixtrade med elementen, sa de att det blåste kalluft från ventilerna och att de skulle vidareanmäla detta. Som jag har tjatat om mina isventiler! Men nu var det väl i alla fall ett par som fattade vad det handlade om. Fast jag vet inte vad de gjorde riktigt, för de virade plast runt ventilerna för att hindra luften att blåsa rakt in i rummet. Men påföljd att jag hade orkanstyrka i sovrummet. Efter att jag lyssnat till orkanen nån timme funderade jag på om jag skulle stiga upp och avlägsna den där plasten eller om jag skulle ta en sömntablett. Inget av alternativen var lockande, så jag somnade ifrån alltihop. En fördel med ett iskallt sovrum är att åtminstone jag sover som en stock.
Jag lovade visst att ni skulle slippa fler tirader om min kalla tillvaro. Jag återkommer om det blir nån bättring. I annat fall har jag väl frusit till is och det är min ishamn (eller vad det heter) som bloggar vidare. Bara så ni vet.

tisdag 8 februari 2011

Axplock från Al Jazeera

Jag satt på biblioteket i går och försökte se ett mönster i Al Jazeeras nyhetsrapportering från Egypten. Inte för att jag är missnöjd med svenska mediers rapportering. Utan mer för att se om vinkeln är annorlunda i Al Jazeera.
Man kan både läsa tidningsartiklar och se TV-inslag på Al Jazeeras engelskspråkiga sajt. Eftersom det var ett stort utbud plockade jag bara ett par inslag, så jag kan inte bedöma hur pass representativa dessa var för Al Jazeera som helhet. Efter varje artikel jag såg stod att åsikterna enbart var artikelförfattarens och inte med nödvändighet Al Jazeeras.

Den första jag valde var en historisk tillbakablick på upproret 1919 där tusentals vanliga egyptier, män, kvinnor, kristna, muslimer gick ut på gatorna för att kräva en politisk förändring efter decennier av brittisk ockupation. Det finns stora likheter med dagens verklighet menar författaren,även om det är två helt skilda historiska händelser.

Den andra artikeln handlade om familjen Mubaraks enorma rikedomar. Man har stora lyxfastigheter i London, på Manhattan och i Beverly Hills. Det finns ett nätverk av affärsmän och regeringstjänstemän som kontrollerar affärsvärlden och genom karteller ser till att lönsamma affärer görs. Nuvarande handelsministern sades vara en av de värsta finanshajarna. Korruptionen är gigantisk och enorma profiter samlas i fickorna på dem som står regimen nära. De drar sig inte heller för mord om deras rikedomar hotas.
Landet är genomkorrupt och i en internationell (FN?) lista på länder som bekämpade korruption hamnade Egypten på 98:e plats. Det framgick inte hur många länder som var med på listan, men Egypten tycks vara ett av världens mest korrupta länder.

Flera artiklar tog upp frågan om västs inställning till det egyptiska upproret. Rädslan för det Muslimska brödraskapet menade man var något som underblåstes av USA och Israel. En menade att det var hyckleri från USA:s sida att varna för att Egypten skulle bli fundamentalistiskt, när USA just hade undertecknat ett vapenavtal med Saudi-Arabien på 60 miljarder dollar: ett land där kvinnors ställning är rent medeltida och där sharialagar råder. Muslimska brödraskapet hyser en brokig samling av olika åsikter och man menade att det fanns ingen anledning att tro att just fundamentalisterna skulle få överhand om man hade allmänna val. Man kunde lika väl välja Turkiets väg, som någon mer fundamentalistisk. Låt folk tala i stället för att tortera dem! En stark vänster, menade någon, var den bästa garanten för att revolutionen skulle utmynna i demokrati.

En sak är säker: ska man hålla sig uppdaterad tar det tid. Det är ju en sak att ströläsa, men en annan att i grunden förstå vad man läser. Och det här området, Mellanöstern är nästan oöverskådligt stort. Kommer det att bli så nu att i länderna kring Egypten kommer regimer att störtas? Och vilka? Hur kommer kartan att förändras? Blir världen bättre?
All läsning föder hela tiden nya frågor. Ju naivare, desto angelägnare.

torsdag 3 februari 2011

Modiga lärare

En ny serie med en ny 9:a har börjat i TV. "Vanliga" lärare coachas av ett antal stjärnpedagoger.
När den förra serien gick för något år sen var rätt många lärare ganska förbittrade. - Det är väl ingen konst, sa de - att få ett fantastiskt resultat om man bara har en enda klass att ta ansvar för. 25 elever! Vi har över 100! Var ska man ta tiden ifrån till den förberedelse som krävs??
Allt detta är naturligtvis sant. Dagens lärare har alldeles för mycket att göra.
Jag tyckte i alla fall att serien var intressant. För det är roligt att se en skicklig pedagog i aktion. Och den visade på att lärare är viktiga.

Årets serie har ett annat upplägg. Ett antal lärare ska få goda råd och instruktioner om hur de kan bli bättre som lärare. Vilket mod! Jag tycker de är helt fantastiska som ställer upp. Jag hade aldrig vågat som nybakad (och ganska dålig) lärare. Jag vet ju inte hur mycket deras rektor hade övertalat dem att medverka. Men jag utgår ifrån att det var frivilligt.
Det ska bli intressant att se hur mycket de hinner förändra sig på ett år.
Det tar tid att hitta sin egen lärarroll; att känna att man bottnar i det man gör. Själv la jag om hela mitt undervisningssätt när jag kom i kontakt med drama. Man måste tycka det är roligt själv att stå i katedern. Sen kom datorerna och revolutionerade framför allt skrivundervisningen. De svaga elever jag hade i början hatade att skriva och undvek det så mycket som möjligt. Datorerna underlättade så mycket för den här gruppen. Och datorer var status.

Man är otroligt exponerad som lärare. En klass läser av en efter fem minuter och sen kan det vara svårt att ändra det intrycket. En av lärarna i serien var osäker från början och hade därför svårt att få med sig klassen. Hon fick öva med hjälp av en av "coacherna" (finns det inget bättre ord?)
Det är ju sånt som man bör ha som inslag på lärarhögskolorna. Konkreta, handfasta övningar hur man kan fånga en klass. I stället läser man mycket om pedagogikens historia - ett område som man nog inte har så stor användning av i början. Man har ju fullt sjå med att få sin egen undervisning att fungera. Det vore bättre att lägga det som en obligatorisk kurs när man varit ute några år. För då blir det intressant och man kan relatera det till sin egen skolvardag.
I alla fall ska det bli spännande att följa den här serien. Det vore ju bra om den kunde leda till politiska förändringar för lärarnas del. Alla säger att skolan är viktig. Och alla har synpunkter. Men om man kan ta till sig hur viktigt det är med bra pedagoger borde serien få politikerna att tänka till. Hur hjälper man dagens lärare att bli stjärnpedagoger? För om man väljer att bli lärare så måste det innebära att man tycker om att lära sig nya saker. Annars borde man jobba med nåt annat

tisdag 1 februari 2011

Teknik och drömmar

Jag har aldrig varit nån vidare ekonomisk person. Och att sitta och välja olika elbolag och telefonbolag och tv-bolag och pensionsfonder och allt vad man förväntas göra i lyckan att få välja mellan livets väsentligheter enligt en nyliberal kodex är mig ganska förhatligt. Livet är alldeles förbannat kort och att sitta och tjäna in en krona här och en där på att sitta och välja mellan skit och skit är faktiskt under min värdighet.
Men..
ny teknik är rolig. Jag är klart fascinerad av den snabba tekniska utvecklingen. Det går så rasande snabbt nu allting. På Tv i dag sa de att de elstolpar som elbilen hade tänkt att laddas med kommer att vara omoderna redan innan de hunnit sättas opp. Tex.
Jag undrar hur min nästa mobil kommer att se ut när jag har betalt färdigt den jag har köpt nu? Har ett tvåårskontrakt. Eller om jag inte kan bärga mig så lång tid utan skaffar mig nåt helt nytt om ett år? Den här HTC:n jag har nu är jag verkligen stormförtjust i (fast det var rätt jobigt att lära mig hur den funkade) Jag använder den till allt: anteckningsbok, mail, facebook, tidningsläsning, musiklyssning, video, radio mm mm. Om jag är för trött för att läsa på kvällen när jag har lagt mig, kopplar jag in svtplay och ser nåt program som jag missat på TV (såna finns det gott om).
Nu har jag stängt ner min ordinarie telefon. Jättekonstigt. Jag har haft samma nummer i massor av år Kanske 30? Fast det är ju inget argument för att ha den 30 år till - nja så länge lever jag inte. Men i alla fall.
Skype är en annan sån där otrolig uppfinning. Telefonbolagen är väl inte så förtjusta i att deras abonnenter ringer med skype i stället för genom deras bolag, så de har hotat med att "göra nåt åt detta". Men jag hoppas det dröjer. För det är mycket billigare att ringa med skype. Till dem som har skype är det helt gratis. Och vanliga samtal blir oerhört mycket billigare.
En av mina grannar har en dotter på Irland och ett antal barnbarn i Tyskland. Hon klagade över sina höga telefonräkningar. Sen hon laddat ner skype ringer hon gratis och kan dessutom se släktingarna eftersom hon har en webbkamera. Hon tycker det är helt fantastiskt.Och det är det ju också.

Internet är ju en av förutsättningarna för att revolutionärerna i Egypten ska ha framgång. Mubarak och hans diktatoriska gäng försöker så gott det går hindra människor från att meddela sig med varandra Hittills har de inte lyckats

Jag tror förresten att en av orsakerna till den oerhörda framgång som Milleniumserien har haft är att en tjej kan överlista skurkarna bara genom att använda sina oerhöra kunskaper i data. Man behöver inte ta till vapen eller slå folk på käften för att överlista dom. En lite laptop gäller. Och kunskaper.

Om man finge önska så vore det att alla tekniska framsteg skulle tjäna mänsklighetens bästa. Det låter lite floskulöst kanske. Men om man nu har såna fantastiska möjligheter som den digitala utvecklingen ger: tänk vad mycket man skulle kunna uträtta om man i stället för att hitta på de mest effektiva vapnen och drönare och annat i samma destruktiva stil kunde använda de pengarna på att ge alla barn i hela världen en effektiv skolgång. Hur skulle inte Afganistan ha sett ut i dag om man hade gjort det?

Tills detta under sker kan man åtminstone hålla tummarna för Egypten och att de lyckas göra sig av med Mubarak och hans gäng. Det vore skönt att veta att världen blev lite lite bättre.